Ja ibland kan man ju undra vilka tider vår värld rör sig mot? Det sker mycket och man får oftast en alltför snäv bild av allting. Ska vi börja oroa oss eller ska vi vara trygga? Ska vi springa i panik eller ska vi gå på den uråldriga väg som leder till trygghet? Varför reagerar vi så mycket på det vi ser? När vi ser registrerar vårt sinne det vi ser och hjärnan börjar sända ut signaler till resten av kroppen hur vi ska reagera eller handla. Vårt sinne har en stor roll i hur vi agerar. Tittar vi enbart på det tidningarna skriver så har vi all rätt att oroa oss. Tittar vi på vart världen är på väg så kan vi mycket väl bli rädda. Men vad leder detta till? Det leder till “navelskåderi”, alltså egoism. Att se sig själv först, att ta hand om sig själv först. Ibland är vårt resonemang lite väl roligt. Lyssna på detta: Om vårt sinne och tankar säger till oss själva att vi måste ta hand om oss själva för annars gör ingen annan det så faller det på sin egen orimlighet. Om alla skulle ta hand om någon annan än sig själv och se på andras behov före sitt eget så kommer det att vara till och med flera som tar hand om mig.

Vårt sinne kan spela oss ett spratt, kanske till och med många spratt. Låt inte vårt sinne vara vänt till eller fäst vid vad dessa tidningar säger eller vad dessa expertkommentatorerna säger. Visst dom kan säga helt korrekta saker och det dom säger kanske stämmer helt men om det inte bygger upp så river det ju ner dig. Låt oss istället fästa vår blick och låta vårt sinne upptas helt av det som gör oss orubbliga i tider av stormar, nämligen Gud. Det står i bibeln att vi ska fästa vår blick på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Tittar man på vad som egentligen står så är det en uppmaning att vi ska stirra på Jesus, vi ska intensivt titta och hålla oss vända mot Jesus. Det är inte en passiv hållning utan en mycket aktiv hållning som vi uppmanas att ha. Vi ska med alla medel som Gud ställer till vårt förfogande inte tillåta något att komma emellan vårt fokus på Jesus. I tider av stormar är det lätt som det blev för Petrus när han skulle gå på vattnet, att titta på vågorna. Man behöver inte titta länge på vågorna för att modet ska börja svika. Men det är ju det vågorna också vill åstadkomma. Att tron på Gud, alltings Skapare, ska skakas och undermineras. Att vår tro på Guds enorma godhet och kärlek, på hans förmåga, ska minska. Men här får vi tala till vågorna att ge vika i Jesu Namn.

Så tappa inte hoppet utan var uthålliga i er kamp. Bibeln utlovar gott väder framöver, ja till och med solsken!

Jesaja 41:10 säger: “Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängslig om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.”